Mitt namn är Matilda Cecilia Lindgren Lundhagen, dock går jag oftast under namnet Matilda Lundhagen.

Min uppväxt var nästintill felfri, förutom då mina föräldrar skiljde sig.
Jag gick på dagiset sandlådan 98-02, lärde då känna många av mina kvarstående vänner.
Speciellt Julia Fahlander & Linnéa Nord.
Vi följdes åt upp till krusboda skola, efter det (när vi skulle börja i sexan), valde jag att gå en annan väg.
De började i Dalskolan och jag började i Kunskapsskolan Tyresö.

I Kunskapsskolan jobbar man väldigt självständigt, och får betyg redan i sexan.
Första dagarna får man göra som små prov i alla ämnen för att visa vart man ligger någonstans kunskapsmässigt, utifrån det blir man inplacerad på olika steg.
Grejen var att jag inte kände en endaste människa då jag började. Fick snabbt många vänner (några få som jag än idag har kontakt med) men också en del ovänner, umgicks med fel folk, rykten spreds och jag blev ogillad trots min oskyldighet. Dock rörde det mig inte speciellt mycket då jag hade vänner, speciellt Julia, Peter & Svante.
De lärde jag känna min första riktiga dag i skolan, vi hade alla fyra blivit inplacerade riktigt högt i engelska, på steg 8 och skulle alltså, våran första dag sitta och bara prata med varandra om vårat sommarlov på engelska, kom ihåg att det var första dagen, i en ny skola, men helt främmande människor. Men jag överlevde.
Och fy satan så kul vi hade, helt underbara engelska lektioner. Kan delvis också ha berott på att vi hade världens grymmaste engelska/idr-lärare.
På julavslutningen fick vi våra slutbetyg i kuvert, och det gick riktigt bra för mig.
Hade betyg att vara stolt över, och att ha MVG i tillexempel matte, första terminen i sexan kändes riktigt grymt.
Efter ungefär en termin i kunskapsskolan började jag lessna, jag hade vänner men inga sådana som jag umgicks med på fritiden eller så. Skolan handlade tillslut bara om plugg, och jag orkade inte mer. Jag saknade alla mina fina vänner som börjat i Dalskolan, och bytte skola.
Saknar kunskapsskolan då och då, mest pga. lärarna och friheten.

Kom snabbt in i Dalskolan, och nu idag glömmer jag ibland att jag ens gått i Kunskapsskolan.
Om man jämför.. jag gick ett halvår i Kunskapsskolan och har nu gått snart 2,5 år i Dal.

Min fritid består av mina fina vänner, till hundra procent.
Jag är en (det är skitsvårt och beskriva sig själv...) tjej som gärna överanalyserar grejer, och kan komma på mig själv med att sitta och fundera och analysera massa oviktiga saker. Vill helst av allt alltid finnas där för alla mina nära och kära, därav känslan att jag ibland önskar att det fanns åtminstone två av mig.
Och credit till min morfar, mina föräldrar, Julia Fahlander & Eva Eriksson, för att ni gjort mig till den jag är idag.
Ni har format och påverkat mig mest.

Imorgon skriver jag om min första kärlek... intressant...