glutenallergi - jo tjena!

Som de flesta vet, är jag "allergisk mot gluten", som jag så töntigt säger det.

I skolan just nu håller vi på med artikelskrivning, i sv/no.
Jag skriver en populärvetenskaplig artikel om glutenintolerans..
Har då såklart börjat läsa på om ämnet, för att kunna skriva, och har för första gången på vad är det...? - fyra år kanske, insett att jag faktist har en sjukdom - celiaki. En autoimmun sjukdom som varar hela livet.

"Glutenintolerans är inte en allergi och ska därför inte förväxlas med veteallergi eller liknande. Glutenintolerans varar hela livet."
Jag satt i skolan, läste dessa rader och stelnade till inombords.
Jag som jämt fuskar med maten, har ont i magen nästan konstant.
Jag skadar faktist min egna kropp, jag har ingen allergi.
Jag skadar min kropp, det kan leda till benskörhet, infertilitet, stanna av i växten (det är dock lite sent för det).

Då jag fick diagnosen, glutenintolerans var allt jag kände lättnad då jag haft problem i många år, tyckte att det var spännande, och nästan lite roligt att vara "speciell".
Men när jag kom in i rollen, lessnade jag allt mer.
Ville vara som andra, kunna äta allt. Och jag vet att det "bara" är mat, men tro mig, vissa dagar är det bara pest. Tyckte så jävla synd om mig själv ibland, vilket man kanske ska, kunde dock inte låta bli och tänka "tänk på barnen i afrika...". Så jag började äta gluten, det trappades upp, jag sket i diagnosen...
Men nu blir det ändring.

Många trodde, inklusive jag, att laktosintolerans och glutenintolerans var i princip samma sak, men tji fick vi.
Då laktosintolerans inte ens är en allergi, bara en överkänslighet och glutenintolerans är en sjukdom.
Vissa dagar suger det verkligen och jag äter gluten "för en gångs skull", efteråt får jag en gnutta dåligt samvete, och en magont som hette duga. På hemkunskapen, numera beter jag mig som vem som helst. Äter gluten och folk glömmer av att jag faktist inte tål.
Orkar inte alltid tänka, orkar inte alltid göra rätt, men min kropp ska inte få lida för att mitt psyke är trött.
Så från och med nu, egentligen igår, ska jag verkligen tänka på vad jag äter. Inget mera gluten.
Vilket betyder inget mera vete, råg eller korn alls.
Jag ska bli frisk nu, så frisk jag kan bli iallafall.
Inga magkramper, inga dagar som blir förstörda för att jag åt en brödskiva som ändå inte var särskilt god.
1/12-10 - forever.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0